Paus

Jag har från dag ett i bloggandet tänkt att jag kör till höstlovet.
Det står fast. Det här är sista inlägget på ett tag. Hade tänkt hinna hela "Rosa huset förlags" historia. Men hur det gick till när jag bestämde mig för att slå in på den vägen får komma i nästa blogg-period. Då ska jag också ha hunnit lägga in alla bilder som ligger och jäser i min mobil. Jag ska lära mig först, sedan ska jag lägga in dem.
Nu ska jag skriva klart Sally, se till att hon blir formgiven. Jag ska gosa med mina tre kids och med min man. Åka till London på atp-slutspelet (YES), fira jul och komma ifatt med ekonomin, spela in det sista av ljudboken och fundera vidare på omkringljud till den.
Jag får tiden att gå. Egentligen är jag så tacksam, men just nu lite för trött för att känna det...
Jag ska blogga klart om Heddas läger också. Det blir tre-fyra inlägg till, sedan får den också vila.
På återseende!

Ljuset i tunneln...

Har spelat in ljudbok idag på förmiddagen. Karin som alltid - helt strålande! Och Per o jag pratade lite musik. Det blir bra det här! Nästa gång hinner vi klart! Börjar se ljuset i tunneln...
Tyvärr inte när det gäller "Sally och meningen med nästan allt". Det jag skriver blir bra, men det tar längre tid än vanligt att få till det. Kanske naturligt att det blir så ibland. Och så funderar jag ... är det okej att Jesus sjunger några rader av en Kiss-låt i påskkonserten... om det är bra rader...

Höstlov i "paradiset"...

Ser ni ironin i mina "-tecken?
En illaluktande död mus i väggen. Urk!
Ska snart iväg och åka skridskor med killarna i en rink. Inte min påse ... Men förhoppningsvis får de inte samma skridskoångest som jag har haft hela livet. Just nu kollar mina änglar på svampbob. Är visst någon maratonvecka för honom. Hinner nog tröttna på det också.
Men på fredag blir det Örebro och pyjamashäng! Ser fram emot det!

En vanlig dag med Åsa...

Började dagen i Sävedalens mission med tidebön. Åkte sedan och sprang lite löpband, första gången på evigheter, tyvärr. Jag som sitter vid datorn så mycket MÅSTE verkligen röra på mig. Sedan var det dags för min kvinna i Hammarkullen igen. Hon är så bra för mig. Så klok, så ärlig, så innerlig!
När jag kom hem var det dags för Sally. Tjejen som funnits i bakhuvudet hela dagen. Kapitel 8 blev skrivet ... Längre har jag alltså inte hunnit. Känns som om jag måste skicka något till Rebecka snart så att hon kan börja formge.
Det kommer en major uppdatering i Präst-Hedda-bloggen inom en vecka. Det ska bloggas om ett helt läger så det tar sin lilla tid. Kan ju avslöja att Carro, Ellen och GUSTAV är med på lägret. Hur gick det till? Och hur ska det gå? Ser att det är en hel del som följer både den här och PRäst-HEddas blogg även om det kanske inte syns och märks så mycket! Tack för det!Ursäkta att det dröjer lite med uppdateringar för tillfället. Hav tålamod. Det blir bättre, men inte särskilt snart!
Kramkram

Rensar vidare...

Skapar plats och ny energi i hemmet. Rensar, sorterar, ger bort och komprimerar. Och varvar detta med Sally. Finns inte så mycket att uppdatera med i dessa skrivartider...
Fridens liljor!

Recensioner igen...

Jag hängde på låset till Partille bibliotek den måndagsmorgonen. Jag fick ett nytt, fräscht ex av Svenska dagbladet. Jag bläddrade ... och bläddrade ... och bläddrade. Till slut tittar jag in i mitt eget leende ansikte. Jag kan nästan inte andas. Så får jag syn på rubriken: "Lovande debut" och det var ingen mindre än legendaren Ying Toijer Nilsson som hade skrivit.

Här kommer ännu en klumpedunslänk: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/svara-amnen-hanteras-i-lovande-debut_30516.svd

... och ännu mer recensioner...

Dagen därpå var det fredag och jag låg i princip fortfarande i fosterställning. Jag kände mig tillintetgjord, bortgjord och skamsen. Hur hade jag kunnat utsätta mig för det här? Hur kunde jag tro att jag kunde? Varför skulle just jag få skriva? Hur skulle jag kunna förhindra att fler läste den?
Då ringde min redaktör.
"Vi behöver en pressbild på dig, SvD har hört av dig".
Då gick rullgardinen ner.
Okej att jag hade blivit sågad i den lilla tidningen. Den har inte särskilt gott rykte och enligt vissa är det en fjäder i hatten att ha blivit sågad där. Men Svd är en av Sveriges största tidningar... Det här skulle kunna förstöra mitt liv! (Jag vet att jag överreagerade, men som jag skrev, det här var före terapin).
Recensionen skulle komma på måndagen. Och jag hade en hel helg framför mig. En helg då jag skulle vara värdinna för min älskade man som fyllde 30. Jag vet inte hur det gick till, men jag genomförde helgen. Jag var som en zombie. Och alla ville ju fråga om min bok (av omtanke och genuint intresse förstås). Och jag ville ju hellre prata om världscupen i längdåkning och så ... Men till slut så blev det måndag...

fortsättning recensioner...

"Hur mår du?" skrev min redaktör i mailet. Och "jag håller inte alls med!"
Hoppsan, fler recensioner alltså...
Det var ingen stor tidning så jag hade svårt att få fatt i ett ex för att kunna läsa själv. Till slut hittade mamma ett ex.
"Oj, då", sa hon innan hon började högläsningen genom telefonluren.
Enligt den här recensenten var min bok närmast farlig för barn. Det var en väldig sågning.
Jag kände mig helt avdomnad och funderade på hur jag kunde gå vidare från det här. Och jag, som närmast har telefonskräck, bestämde mig för att ringa upp recensenten ifråga.
Personen lät väldigt förvånad. Men om jag hade hoppats på något försonande så blev jag besviken. "Barn köper inte det här", sa kritikern istället. "Nähä", sa jag. "Det här var ju min första bok, kan du ge någon konstruktiv kritik på hur jag kan gå vidare nu då?"
Det fick kritikern verkligen fundera på.
"Du får inte lösa upp alla trådar", sa personen till slut. "Du måste lämna något olöst."
"Okej", sa jag. Och det tog jag faktiskt med mig.
Men jag var helt förtvivlad. Jag hade ännu inte gått i terapi och kunde inte skilja på mig som person och på det någon tyckte om min bok (svårt också i och med att Hedda är så ohyggligt lik mig och att de citat kritikern häcklade i recensionen faktiskt var autentiska.

Vägen till Rosa husets förlag del 9 (recensioner)

Så kom då min första recension...
Det hade ju varit ett väldigt uppbåd när det kungjordes att jag vunnit manustävlingen, men ett halvår senare, när boken kom ut hade alla liksom skrivit färdigt om detta. Tidningarna hade så att säga gått vidare. Så när första recensionen kom blev det till ett stort "jag finns".
Jag kommer faktiskt inte ihåg vad tidningen hette, men min kompis Jocke ringde mig och läste högt. Jag satt på vår dubbelsäng i sovrummet på Räckvägen (där vi bodde förut). Det var en stor stund. Recensenten tyckte att det var något så ovanligt som en bok som den vuxne uppskattar lika mycket som barnet han läser för...
Det var Christer Holmström som hade recenserat. Jag kom ihåg honom från när jag var liten. Hans fru hade väldigt långt hår... Nu lever han inte längre, men jag är så glad över att det var han som skrev min första recension!
Jag tänkte att det här nog går bra. Det här med författeriet kommer nog att funka för mig. Jag var så glad ... och så tacksam ... i säkert tio minuter ... Sedan kom ett mail...

Motståndsdag!

Det är skrivartider nu ... Alltså tid då jag verkligen grottar ner mig och skriver disciplinerat (nåja) ett kapitel om dagen. Har längtat efter detta. Det är ju skriva jag vill. Inte hålla på och gegga med fakturor och sånt... Men just nu skulle jag tom hellre städa. Motståndsdag! Det är bara att gräva sig igenom. Se till att komma igång. Skriva den där förlösande dialogen. Sally är härlig. Och hon mognar ... för varje sida. Den som hade den utvecklingskurvan.

London

Jag och Simon ska ju till London och inhämta lite kraft och inspiration... Vi åker den i slutet på november och ska se Jonsi (med isländsk liten krummelur någonstans). Och nu såg jag att atp-slutspelet (tennis) avgörs där och då. Jag är så lycklig!

Återvinning!

Körde tre säckar brännbart, lite gamla färgburkar och en del sönderslaget porslin till återvinningen idag. Nu är det LITE mindre i källaren. Målet är att 90% av allt i källaren ska slängas eller hitta nya ägare.
Så i eftermiddag ska jag ta med mig barnen till östhjälpen med två lådor gamla kläder. Gött ska det bli på så många olika sätt! Vi ska fika också...

Idag har jag varit på samtal med min mentor/terapeut/andliga moder i Hammarkullen. Kvinnan är mycket bra för mig, och på något sätt är Hammarkullen också det. Får utveckla det vid något annat tillfälle. Så skönt att bolla sina tankar och få motfrågor tillbaka. Frågor som sätter igång nya tankar som kan hjälpa mig inåt, bakåt, uppåt och framåt... Rekommenderas!

Kanelbulle-tankar.

Kanelbullens dag! LCHF-bullrecept någon?
Försöker komma tillrätta med sockerberoendet och det går faktiskt bra! Men kanelbullar är ju svårt att få till utan mjöl och socker.
Jag får ha kanelbulle-BOKENS dag här hemma istället! Och det känns ju ganska naturligt eftersom jag sitter och lyssnar på det vi spelat in hittills av Prästgudinnan som ljudbok. Mycket kanelbullebok är det!

Ljudboken!

Började spela in Hedda-ljudboken i fredags. En helt ny erfarenhet för mig! Och rolig...
De första fem kapitlena (konstig pluralform, rätta mig gärna)tog 39 minuter. Jag tippade att hela boken skulle bli dryga timmen.
Allt kommer att dra iväg ekonomiskt...
Men jag är glad åt detta! Jag tror att det kommer att bli bra!

Bilder

Jag har många bilder jag skulle vilja lägga in. Jag tycker själv att det är roligare att läsa bloggar med bilder. Tack till er som hänger i ändå! För mail och heja-rop!

Jag kan inte lägga in bilder. Så är det.

Och som ni har sett är mina länkar klumpedunslänkar. Ni andra bloggare gör så fina länkar. Skriver typ "här" och så kan man klicka där. Imponerande!

Min anställda ska lära sig sånt. Eller jag när jag får tid. Simon kan, men han har så mycket annat. Fru och tre barn och så. Och ett riktigt jobb.

Välkommen!

Så kom hon då - Sally Sahlin den tredje - 3500g och 52 cm lång...
Eller inte, men det kändes som om hon föddes (genom handen, ut genom pennan, och i mötet med pappret)inte på något annat makabert vis :)
Jag stod och väntade på att grönsakerna och hallomin (kan va stavfel) skulle bli klara i ugnen. Och så hörde jag hennes röst. Hur hon höll på att förklara livets mening för sin Lisebergskanin Fidelie. Det var bara att rafsa fram ett papper (en av killarnas teckningar, förlåt) och börja skriva. Vad härligt det var! Den här gången har jag verkligen misströstat, men nu är hon här!!

Smäck-låt!

Har fått en låt till ljudboken som kommer att sitta som en smäck! Det stora glädjeämnet under gårdagen ... Tyvärr förmörkades detta av ett antal tråkiga saker. Segt att det liksom alltid är något man måste oroa sig för när man är som ... en jag...

Nummer

24 somnade jag igår.
7 gick jag upp imorse (egentligen kvart i, men inget bra nummer).
2 koppar (baljor) kaffe hittills idag.
24 rader skrivna av nya Sally. 24 rader. Hur många rader har en bok?
1 promille har skrivits av Sally III (vild chansning).

Jag har nog aldrig haft ett så lång startsträcka inför en bok... Jag vet nog vad jag vill få fram, men inte hur... Eller är det så illa att jag undrar varför överhuvudtaget ... SVAR: nej (tackolov)

Dela liv på riktigt.

Fortfarande strul med omtryck av Super-Sally... Det blir närmare fyra veckors försening. Jaja, nu löser det sig. Segt, men ingen katastrof...

Har ägnat en timme åt tv-programmet sommarpratarna. Jag grät. Rent av hulkade. För mig är det gudstjänst på riktigt. När vi visar våra sprickor. När vi delar liv. Men där allt ändå inte bara blir tungt och svart, där skrattet är precis lika självklart. Det finns så mycket hopp i livsberättelser!

Mässan...

Bokmässa idag igen. Ska bara spela lite tennis först...

Nya kulturkoftan är fetglasögonen. I Bonniers monter har alla anställda identiska bågar. Glasis-uniform... Snygga för all del.

Ljuspunkten var roliga möten, särskilt den begåvade illustratören Maria Hugoson Sjögren... Samarbete hoppas vi!

Höjdpunkten var Lotta-böckernas författare Merri Viks brorsdotter Marianne som berättade lite om Merri (Esther). Hon skrev ALLA Lotta-böcker själv. Detta har jag undrat över - även den senaste (Liselotte - Lottas dotter) som hon skrev 1991 typ 84 år gammal.

De andra på mässan verkade märkligt nog vara mer intresserade av annat. Idag ska jag träffa min fina vän Lotta (en verklig person), kollar hur man gör om man vill ha monter nästa år, samt kolla in Berglin (Simons idol) och eventuellt fixa några klappar hos honom.

Första meningen. Check.

Fortfarande segt med Sally. Har format första meningen dock. Men den lär jag ju ändra. Jag skriver nästan alltid om första kapitlet när jag är klar med en bok.
Karin var här också. Vi lästränade. Kändes bra! Nästa fredag drar vi igång inspelningen.
Det ska bli kul att äntligen komma igång!

Valet

Jag är ledsen över SD: s framgång!!

Partille tidning

Och här är Partille tidning:

http://www.partilletidning.se/nyhet_visa.asp?id=476&sidnamn=Kultur

Det roligaste med Partille tidning var att reportern (Petronella) är från Nedervetil. Min mormor var därifrån...

När det gäller bilden ... Petronella sa lite fint (apropå ingenting) "Gillar inte du heller att bli fotograferad?"

Gillar och gillar. Vissa posar bättre än andra helt enkelt.

Kyrkpressen

Hejhej!
Här kommer en länk till kyrkpressen (den största tidningen bland finlandsvenska läsare)...

https://docs.google.com/viewer?url=http://www.kyrkpressen.fi/images/stories/kp1034.pdf

Artikeln är på sista sidan.

Merry!

Bokmässevecka. Ska dit torsdag och fredag.
Jag ser mest fram emot Merry Vik. Hon lever inte längre, men skrev 47 Lotta-böcker med röd rygg. Någon ska prata om henne i en kvart. Det är gratis! Jag läste alla böcker i följd minst en gång/år i säkert tio år... Jag kände mig som Lotta (och ibland som Giggi), böckerna handlade inte om något speciellt. Man bara travade på så trevligt i Lottas vardag och gjorde bort sig tillsammans med henne...
Det blir en höjdpunkt för mig!

Vägen till rosa huset del 8

I januari 2005 fick jag hålla i min bok för första gången. Jag hade tänkt på det så mycket innan. Hur det skulle vara ... Hur det skulle kännas ... Så när det väl hände så var det tyvärr lite ... jaså ... som om luften redan hade gått ur...
Jag ställde i alla fall in den i hyllan. Och där stod det ju på ryggen:
Åsa Hofverberg

Var jag äntligen författare?
Nix, sa de som kan sånt. En bok kan alla skriva (minsann), men för att räknas som författare ska man ha skrivit minst två (jaha)...
Tur att jag nästan var klar med andra boken om Hedda...

Vägen till rosa husets förlag del 7

September (2004)! Bokmässa! Prisutdelning!
Jag fick träffa Anna för första gången (Braw, min redaktör, tänk "kyrkkaffe") och även Inger (numera vd för Libris).
Jag fick prata i mick. Jag fick en applåd. Jag fick en fin blombukett.
Det var en stor kväll.
Mamma var där. Pappa var där. Och Simon.
Jag hade en rosa kofta och hade bantat hela veckan...
En stor kväll ... som sagt.

Ok, alla som tror att jag har börjat på Sally III räcker upp en hand...

Tack för er tro på mig. Tyvärr tvivlar jag själv på att det här någonsin kommer att bli en bok ... Tyvärr, som sagt...

Sex and the City (njet)

Det händer att folk tror att mitt liv ser ut ungefär som Carries (i sex and the city).

Det vill säga: Att jag sitter helt stajlad vid min laptop (kanske i ett tornrum) och smuttar på lite latte... Efteråt går jag ut (i en fin liten åtsittande dress) och skakar hand med viktiga personer... Håret liksom böljar över ryggen i stora självlockar. Jag får gratispaket med kläder för att jag är typ en levande reklampelare...

Verkligheten: jag blickar ut över legot, goggosarna och de förHATLIGA Mc Donaldsleksakerna som ligger överallt, jag går i mysbrallor till halv tre ungefär, jag tvättar bara håret om jag vet att jag ska träffa någon. Jag värmer kaffet ca 11 gånger i micron (för att jag inte hinner sitta tillräckligt länge för att kunna bälga i mig på studs).

Inte sex and the city precis...

September

V A B

Det säger väl det mesta om den här dagen ... Men det är så sällan våra barn är sjuka så jag ska inte klaga.

Oerhört vacker höstdag så jag hoppas att jag tar mig ut en stund ändå!
Jag gillar verkligen september, men septembers och min relation är inte lika bra som den var för några år sedan då jag fullkomligt sprutade ur mig kreativa grejor då. Det är väl för att jag tvingas vara kreativ året runt numera.

Ta en höstpromenad, vet jag!

Hedda på östgötska...

Varit och lästränat med Karin, som läser in Hedda-ljudboken. Det är så häftigt och läskigt att släppa in andra i sin huvudkaraktärs liv!

Det händer ju alltid någonting med ens karaktärer i mötet med andra. De är en person tillsammans med mig och mitt bagage - och får nya sidor ihop med någon annan.

Det kan vara knepigt att ge sina huvudkaraktärer fritt liv och att låta dem utvecklas tillsammans med andra. Men häftigt!

I det här fallet får Hedda en östgötsk prägel (eftersom jag har valt en uppläserska som pratar östgötska). Så himla spännande ... och kul!

Super-Sally

Har precis fixat det sista inför omtryckning av Super-Sally. Så om ett par veckor kommer det färska och fina böcker från tryckeriet. Det väcker ju liv i min undanträngda lager-ångest. Vi som just har fått upp pingisbordet igen. Ska boklådor förstöra killarnas pingiskarriärer helt enkelt? Svaret är: ja!

8 roliga...

Räknar till åtta roliga projekt som jag ska underhålla respektive sätta igång nu ... Det är oerhört roligt! Det är oerhört utmanande! Det är oerhört dyrt...

Nästa vecka!

Nästa vecka ska det bli bättre. Det ska bli S T R U K T U R! Det ska bli en massa skrivet ... och det är där någonstans det skiter sig med strukturen. För skrivandet behöver planlöshet och andrum ... För mig går det inte ihop. Det är alltid en kamp mellan att slå sig lös och att strukturera och ingenting överlever utan både och.
Men nästa vecka...
Funderar också på en fasta. Kanske inte bara facebook-fasta utan kanske tyngre grejer än så. En hel del ska värkas fram och det är en bra startpunkt ... att liksom visa : "I´m all in". Det är i alla fall vad jag tror att jag är. Det beror väl lite på hur läskiga mina uppdrag blir.
NÄsta vecka hörrni!

Vägen till Rosa husets förlag del 6

Dagen efter vinsten ringde Anna (som skulle bli min framtida redaktör). Hon intervjuade mig inför ett pressmeddelande...
Och sedan kom blommor och gratulationer...
Och sedan kom pressen. Det var ett väldigt intresse faktiskt! Inga löpsedlar förstås, men stort för att vara jag. Jag avverkade GP, någon Partille-tidning som inte finns längre, Allas veckotidning, Dagen och några telefonintervjuer på bara ett par dagar. Det var även notiser i SvD och DN. Allt klipptes ut och sparades sådär i början:)
Det enda som var synd var tajmingen. Så mycket uppmärksamhet - men ingen bok att sälja. Den skulle ju komma först ett halvår senare ... och det blev tyvärr inte så att alla andra som såg artiklarna klippte ut och sparade ...
Men när jag med darrande händer slog upp de tidningar jag var med i - och ängsligt tänkte - hur ska jag se ut? vad var det jag sa nu igen? vad har de skrivit att jag har sagt? så insåg jag att jag måste skriva uppföljaren till Hedda direkt. Att jag hade ett halvår på mig - för om någon sågade min lilla bok skulle jag aldrig kunna repa det mod som behövdes för att våga försöka igen.
Alltså satte jag igång. Det blev ett jättepusslande - jag hade ju två små vilda killar att ta hand om också.

Vad tjänar du?

För ett par dagar sedan hände det igen...
När jag är ute bland barn frågar de alltid rakt ut: "Blir du rik när du säljer böcker?"
Vuxna är lite mer sofistikerade: Hur mycket tjänar du per bok? undrar de i förbigående ... Och lite senare: Hur många böcker säljer du i snitt? Sedan går huvudräkningen igång. Man riktigt ser dem mima siffrorna. Sedan kommer utandningen - jag tror att den betyder ungefär:"Hon har inte skrivit Harry Potter direkt"- men jag vet inte, det kommer i alla fall alltid en utandning... Och sedan kommer frågan: "Kan du leva på skrivandet, eller gör du något ANNAT också". (Vissa menar "något RIKTIGT också")
Jag gör annat också, men det funkar bättre och bättre - också ekonomiskt! Jag laddar för kontor... Och min framtida anställda - jag längtar efter dig!

Nätstress...

Jag skulle lätt kunna fylla en heltid med hemsida och blogg ... Och då har vi inte ens loggat in på facebook. Jag kämpar med att hitta en riktning i Heddas blogg. Jag måste liksom veta vart hon är på väg. Jag ser ingen mening med att hon visar sina outfits, spelar fotboll och "bara" är kär... Men nu kommer den snart - hennes blogg. Det fick bli "Präst-Hedda" istället för "Heddabloggen". Tror ni att hon är nöjd?

Ingen återvändo.

Nu sätter du dig ner och börjar skriva!
Jag försöker säga till mig själv på skarpen. Nu finns det ingen återvändo. Jag grovplanerade redan i maj. Nu ska de små rutorna fyllas med liv, och sidorna med innehåll. Hur segt kan det va?
Jag har plockat lite med utskick. Jag har informerat bibliotekstjänst (om nyutgåvan av prästgudinnan+Hedda2), jag har skickat två spännande mail till illustratörer, jag har ... beskurit rosor... Det är någonstans bland rosorna jag genomskådade mig. Jag försöker slippa skriva. Suga tag i Sally. Lära känna henne igen, och ta mig ut på andra sidan, och fortfarande ha henne med mig. Läskigt! Men hon är en skön tjej när vi väl börjar umgås. Kom igen nu! Heja, heja!

Det här lär ju vara vägen till Rosa huset del 5

En dag i slutet av maj 2004 gick jag till biblioteket med mina små killar. När vi kom hem igen stod Simon och studsade i dörröppningen. "De har ringt från Libris". Sedan följde ett par timmar av väntan då vi stålsatte oss och sa saker som: "De kanske ringer alla och tackar så mycket för att man försökte i alla fall."
När telefonen väl ringde persade jag i sittande höjdhopp. "Hallå", svarade jag med Heddas och min bräkröst. "Det är Inger Lundin på Libris förlag", sa Inger. "Du har vunnit vår manustävling!"
Hur jag reagerade? Jag vet knappt. Jag var 33 år och hade alltid drömt om att skriva, men inte vågat tro att det någon gång skulle hända. Jag var så jätte- jätteglad. Och samtidigt kom några konstiga snyftningar djupt inifrån. Jag tror att det var lättnad. Att någonting släppte. Jag skulle få skriva. Det skulle åtminstone stå Åsa Hofverberg på en av böckerna i hyllan ... Eller vad var det Inger hade sagt egentligen? Frågade hon inte om jag hade någon uppföljare på gång? Var det inte något sånt hon hade sagt på slutet?
Det kommer mera!

Namnet Prästgudinnan (apropå hur man väljer namn och titlar)

Jag har fått många frågor om titeln "Prästgudinnan". Här kommer en länk som förklarar läget.

http://www.svb.se/bokfakta/debutant/kan-man-lita-p%C3%A5-gud

Oro

Idag blev det en dag fylld av kraftlöshet och oro. Jag har läst så mycket om oro. Hur meningslös den är. Att inget blir bättre för att man oroar sig. Men vad spelar det för roll? Är man orolig så är man. Det går inte att lyfta sig själv i håret hur mycket man än försöker.

Men jag fick ett par mail ivägskickade. Planeringen för Heddabloggen fortgick och dyker upp imorgon via länk från hemsidan. Och tydligen är det en del som läser trots att jag inte har lobbat för bloggen på något sätt. Inte ens tipsat på fejjan.
Det får bli ett projekt för nästa vecka.
Ha det gott och tack för att ni läser.

Inte min grej!

Lagerarbete, fakturahantering mm är inte min grej. Var finns du driftiga marknadsförare, entreprenör, ekonom och utskicksspecialist? Du ska gilla att skriva fakturor och att googla på ekonomiska saker som typ om man ska ha moms på fakturor till Finland. Du ska också gilla att jobba gratis. Det är också bra om du kan bekosta lagerlokal och ett kontor till mig. Gärna centralt. Jag misstänker att jag vid det här laget har tappat alla läsare. Utom kanske min kära Simon som redan nu faktiskt - nästan - sköter det jag just nämnt.

Vägen till Rosa huset förlag del 4

När manuset var postat och bebisen ute var vi sjuka i ca 10 veckor. Vi var osmarta och gick på bröllop när mini var 3 dygn. Och sedan följde en vår då storebror kom hem från dagmamman med diverse smittor som vi fick allihop... Det blev mycket fokus på den lilla bebis-bröstkorgen. Den rörde sig väl fortfarande upp och ner. Visst kunde han väl andas trots igengrodd snornäsa och rekordslem i halsen.
Jag hann inte tänka så mycket på tävlingen, men i maj gick jag in på Libris hemsida och kollade läget... De skrev att de hade blivit försenade pga att det hade kommit in så förskräckligt många manus ...
Det här blir väl en bra cliffhanger...
Det kommer mera!

Heddabloggen...

Hoppas att ni har tålamod med Heddabloggen... Hon skulle ju dra igång idag, men namnet "Heddabloggen" var upptaget och då tappade jag lite fart. Vill ju att det ska bli en genomtänkt adress...

Var på upprop imorse! Har numera två killar i skolan ... en stor dag således.
Hedda - och även jag - återkommer imorgon!

400 barn

Idag har jag träffat ca 400 barn vid fyra olika tillfällen.
Det är lite Jerusalem light-känsla i Jakobstad (olika kulturer som liksom samexisterar), men i Språkbadsskolan kändes det inte så. (Skolan badar i olika språk: svenska och finska).

Nu ikväll ska jag puffa för min bok på kvällsmöte i Församlingscentret!

Pietasaari!

Även kallat Jakobstad ... Idag började hårdkörningen. Först pressträff (alltid lika spännande att se om någon dyker upp, idag blev det tre pers) och ett par handskak med bokhandlare.

Åt vin-gris till lunch. Hade ingen klar bild över vad vin-gris var och föreställde mig en berusad gris, men det visade sig vara någon slags köttgryta. Riktigt gott!

Turku, Åbo, Finland!
Efter en X2000-resa då jag behövde sjösjukepiller, var det dags för Finlandsbåt (och då behövde jag inte sjösjukepiller). Åkte Silja-line vilket nästan gjorde att jag kände mig otrogen eftersom jag jobbade på Viking-Line-bokningen 91-92.
Alltid lite speciellt med Finland - mitt fädernes land - eller egentligen modernes...
Nu bränner vi norrut! Känner mig förväntansfull - lite pumpad faktiskt.

Mer om namn...

"Varför valde du just Signe" frågar mamman till någon liten Signe. "Jag vet inte. Det passade karaktären", svarar jag. "Men tänkte du på min Signe då?" frågar mamman och fortsätter: "Jag tycker inte att min Signe är lika framfusig..."

Jag tar aldrig personer rakt av ur verkligheten och återger i mina böcker med namn och allt. Ingen liten Hedda, Signe, Moa, Carro, Ellen eller Tobias behöver känna sig träffad.

Det svåraste med namnen är att inte ta 70-talsnamn. Några gånger har det blivit så ändå ... som tex Tobias kompis Jens. Och Heddas fröken heter Birgit, det hette nämligen lärare på 70-talet (okej, inte riktigt alla). Nu heter ju lärare Lena och Eva och så...

Jackies (den taskiga, tuffa) tjejen i klassens bästis (lika skvallrig hon) heter Jossan. Jag vet inte varför. Och numera (efter det att jag skrev boken) är det en kär vän till mig som heter Jossan så idag hade jag valt ett annat namn till den karaktären.

Så det är inte fysiska förebilder, mer en känsla jag får för ett namn. Men denna känsla färgas ju ibland av möten jag gjort med människor som bär dessa namn...

Så Signes mamma: "Jag tycker att det känns som om en Signe är målmedveten, fokuserad och viljestark, men jag har inte medvetet skildrat din Signe utan mer fått en känsla runt hennes namn som kanske färgats lite av din lilla tjej."

Det här med namn...

Från början hette min boktjej (hufvudkaraktären) Moa och inte Hedda. Men när jag hade umgåtts med henne ett tag kände jag att Moa inte alls var rätt för henne. Moa var alldeles för mjukt för den oroliga, osäkra och lite veliga tjejen. Hon behövde ett namn som gav henne lite udd, stuns och liksom skinn på näsan.
Hedda helt enkelt!

Och så kan det ju vara i verkligaste livet också. Jag har hört många som i princip har bestämt sig för ett namn under graviditeten (typ Max eller Cesar) och när bebisen väl tittat ut så är det ingen Max eller Cesar. Det kanske är en Manne eller Mumin (eller kanske inte, men jag kom inte på något annat mjukt namn i all hast) ... Saker kan liksom förändras när man umgåtts med sin bebis ett par dagar.

För övrigt gillar jag namnet Moa. En kompis till Hedda fick heta det istället.

Att göra - listan

Nu har jag tagit de viktigaste kontakterna för den här veckan. Skickat de svettigaste mailen, ringt ett och annat surt samtal. Fixat en del uppdateringar...

Så nu är det bara enstaka punkter kvar på "att göra - listan":

1) Skriva Sally III - boken
2) Skriva inlägg till Heddas blogg from månd 23/8 tom höstlovet...
3) Skriva klart min ungdomsroman.
4) Skriva glada sommarlåtar (texter) till Hedda-ljudboken.

Enstaka punkter alltså ...

Tack mamma!

Efter en sällsynt jobbig morgon när det strular med skogsklädsel, matsäck, stövlar, you name it utbrister jag ett ilsket:
-Sscchh! Nu är ni TYSTA!!
-Ta... börjar ena killen.
Han ser lite retsamt glad ut.
-Sscchh, avbryter jag som har blivit ännu argare.
-Men ... TACK mamma, säger sonen. Jag har letat i typ ett år efter ett ord med bara konsonanter i!
-Vad menar du?
-Sscchh! säger han nöjt. Bara konsonanter...

Jag har närt en ordnörd vid min barm :)

Manustävling (Vägen till Rosa huset del 3)

I samma veva ringde min mamma och berättade att hon sett att Libris förlag hade utlyst en manustävling: "en riktigt bra barnbok". Och där satt jag med min nya tioåriga skapelse (som vid den tiden hette Moa). Jag blev sugen, och på så sätt fick jag en riktning i mitt skrivande, en anledning att styra upp det, att begränsa mig. Jag fick också en annan sak som är bra för mig: en deadline. En kniv på strupen i positiv bemärkelse.

Jag har inga exakta datum. Men ungefär två månader senare - i mitten på januari 2004 - postade jag mitt manus (det kändes ungefär som att lägga sitt hjärta på lådan).

Och bebisen - som från början höll på att komma för tidigt - kom bara någon dag senare ... Tolv dagar försent! Snällt av bebisen. Jag hade aldrig hunnit annars.
Mer senare...
/Åsa

Spretigt inlägg om fix

Mycket fix inför Finlandsresan nu. Åker från Partille på måndag. En av killarna ska med och han är mycket laddad.

Ska bli kul att komma till Österbotten. Jag har ju hälften av mina rötter där...

Har också försökt att ordna med bokrondellen. Har du skrivit en bok måste den finnas där. Om någon frågar efter din bok i en bokhandel kollar de bokrondellen och finns den inte med där slutar bokhandlaren i regel att leta... Adlibris och Bokus mfl har också koll på bokrondellen.

Och nu vill jag ju att de av mina böcker som det fortfarande står Libris på - men som jag har köpt upp - ska finnas på bokrondellen igen. Under Rosa husets flagg.

En del mail att skriva alltså. Och ju mer mail-skrivande desto mindre eget skrivande... Jag skulle behöva en fixare (en entreprenör och do:er som kan lite bokföring) så att jag kan ägna mig åt det jag är bra på!

Den dagen föddes Hedda... (Vägen till Rosa huset förlag del 2)

Under min andra graviditet höll bebisen på att titta ut alldeles för tidigt. Det blev sängläge och sjukskrivning - IGEN. Jag gick upp jättemycket i vikt, så jag var modell strandad val.

Det var lite deppigt att bara ligga så en dag samlade jag ihop all mage och all vätska och vaggade iväg - i tunneln - till Partille bibliotek (Sallys sångtunnel för er som känner henne). Väl där så dunsade jag och hela kroppshyddan ner i en hård soffa på barnavdelningen. I soffan låg en tjock pärm med en massa Kamratposten som jag började kika lite i. Och medan jag läste - inte särskilt aktivt - hittade jag plötsligt en ton - eller en röst från en tioårig tjej. Jag hade ingenting att skriva på så jag skyndade mig hem så gott det gick.

Den dagen föddes Hedda. Som tur är så hängde bebisen i inuti magen ett tag till för jag kom igång att skriva. Jag skrev i sängen, vid köksbänken på kvitton och på baksidan av reklamblad ... Jag skrev när jag satt med min tvååring framför bolibompa ... och när jag hade pussat och kramat honom gonatt sammanställde jag dagens skrivskörd vid datorn.
Fortsättning följer...
/Åsa

Wii

Blev inte så mycket gjort som planerat. En av boysen ska skolas in på fritids först imorgon ... alltså var han hemma idag. Hade planerat att han skulle pyssla och vistas utomhus medan jag jobbade ... men det blev säkert tre timmar wii istället. Och sedan fick vi en liten gäst. Imorgon ska jag ringa alla de där samtalen och skicka alla de där mailen som inte kom iväg idag...

Vägen till Rosa huset förlag

Jag har ju alltid ÄLSKAT att skriva ... Däremot har jag inte alltid trott på mig själv tillräckligt mycket för att verkligen sätta igång.

Men i maj 2001 var jag gravid och sjukskriven. Jag började läsa gamla dagböcker och då såg jag så tydligt att jag dag efter dag, år efter år, avslutade mina anteckningar med saker som: "egentligen vill jag ju bara skriva". Då minns jag att jag tänkte att det kanske var dags att ta ett litet steg åt något håll.

I oktober samma år kom stora killen och jag försökte skriva lite när han sov ... Det blev få och ganska korta stunder på vår saggiga dator i lägenheten vid Redbergsplatsen.

Jag skrev på min ungdomsroman om "Hannes och Mikaela" som jag påbörjade -96 och som jag fortfarande skriver på ibland :)

Men det var först vid min andra graviditet (och sjukskrivning igen) som jag verkligen kom igång.
Fortsättning följer...
/Åsa

674 kg Hedda

Drar igång imorgon igen efter semestern och som vanligt är det blandade känslor ... 674 kg nyanlända "Heddor" står uppradade i vardagsrummet och väntar på att Rosa husets förlagschef, lagerarbetare, vd och slav i allmänhet (undertecknad) ska styra upp lite. Men mer om det imorgon ...
/Åsa

Semester!

Idag går jag på semester efter en turbulent, härlig, konstig och inspirerande vår. Och om några dagar kommer målarna … Det rosa huset blir pannkakssmetsfärgat. Killarna har en liten identitetskris och undrar hur det blir nu när de inte längre ska bo i ”Rosa huset”. Och hur blir det med ”Rosa huset förlag”? Jag funderar på att skriva ihop det så att det blir ”Rosahuset förlag” och så anlägga värsta rosenträdgården … Eller också får det helt enkelt heta ”Rosa huset förlag” ändå … Och någonstans har nog även jag en liten kris (trots att det är jag som drivit ommålningsprocessen). För när jag skulle välja färg till mitt nya, fräscha kontor blev det … rosa. Så det kanske blir ”Rosa rummet” istället … Som någon slags röda rummet light. Jag får semestra på saken helt enkelt. Tre långa veckor i röda stugan i Nora. Målarna få klara sig själva här hemma.