Nätstress...

Jag skulle lätt kunna fylla en heltid med hemsida och blogg ... Och då har vi inte ens loggat in på facebook. Jag kämpar med att hitta en riktning i Heddas blogg. Jag måste liksom veta vart hon är på väg. Jag ser ingen mening med att hon visar sina outfits, spelar fotboll och "bara" är kär... Men nu kommer den snart - hennes blogg. Det fick bli "Präst-Hedda" istället för "Heddabloggen". Tror ni att hon är nöjd?

Ingen återvändo.

Nu sätter du dig ner och börjar skriva!
Jag försöker säga till mig själv på skarpen. Nu finns det ingen återvändo. Jag grovplanerade redan i maj. Nu ska de små rutorna fyllas med liv, och sidorna med innehåll. Hur segt kan det va?
Jag har plockat lite med utskick. Jag har informerat bibliotekstjänst (om nyutgåvan av prästgudinnan+Hedda2), jag har skickat två spännande mail till illustratörer, jag har ... beskurit rosor... Det är någonstans bland rosorna jag genomskådade mig. Jag försöker slippa skriva. Suga tag i Sally. Lära känna henne igen, och ta mig ut på andra sidan, och fortfarande ha henne med mig. Läskigt! Men hon är en skön tjej när vi väl börjar umgås. Kom igen nu! Heja, heja!

Det här lär ju vara vägen till Rosa huset del 5

En dag i slutet av maj 2004 gick jag till biblioteket med mina små killar. När vi kom hem igen stod Simon och studsade i dörröppningen. "De har ringt från Libris". Sedan följde ett par timmar av väntan då vi stålsatte oss och sa saker som: "De kanske ringer alla och tackar så mycket för att man försökte i alla fall."
När telefonen väl ringde persade jag i sittande höjdhopp. "Hallå", svarade jag med Heddas och min bräkröst. "Det är Inger Lundin på Libris förlag", sa Inger. "Du har vunnit vår manustävling!"
Hur jag reagerade? Jag vet knappt. Jag var 33 år och hade alltid drömt om att skriva, men inte vågat tro att det någon gång skulle hända. Jag var så jätte- jätteglad. Och samtidigt kom några konstiga snyftningar djupt inifrån. Jag tror att det var lättnad. Att någonting släppte. Jag skulle få skriva. Det skulle åtminstone stå Åsa Hofverberg på en av böckerna i hyllan ... Eller vad var det Inger hade sagt egentligen? Frågade hon inte om jag hade någon uppföljare på gång? Var det inte något sånt hon hade sagt på slutet?
Det kommer mera!

Namnet Prästgudinnan (apropå hur man väljer namn och titlar)

Jag har fått många frågor om titeln "Prästgudinnan". Här kommer en länk som förklarar läget.

http://www.svb.se/bokfakta/debutant/kan-man-lita-p%C3%A5-gud

Oro

Idag blev det en dag fylld av kraftlöshet och oro. Jag har läst så mycket om oro. Hur meningslös den är. Att inget blir bättre för att man oroar sig. Men vad spelar det för roll? Är man orolig så är man. Det går inte att lyfta sig själv i håret hur mycket man än försöker.

Men jag fick ett par mail ivägskickade. Planeringen för Heddabloggen fortgick och dyker upp imorgon via länk från hemsidan. Och tydligen är det en del som läser trots att jag inte har lobbat för bloggen på något sätt. Inte ens tipsat på fejjan.
Det får bli ett projekt för nästa vecka.
Ha det gott och tack för att ni läser.

Inte min grej!

Lagerarbete, fakturahantering mm är inte min grej. Var finns du driftiga marknadsförare, entreprenör, ekonom och utskicksspecialist? Du ska gilla att skriva fakturor och att googla på ekonomiska saker som typ om man ska ha moms på fakturor till Finland. Du ska också gilla att jobba gratis. Det är också bra om du kan bekosta lagerlokal och ett kontor till mig. Gärna centralt. Jag misstänker att jag vid det här laget har tappat alla läsare. Utom kanske min kära Simon som redan nu faktiskt - nästan - sköter det jag just nämnt.

Vägen till Rosa huset förlag del 4

När manuset var postat och bebisen ute var vi sjuka i ca 10 veckor. Vi var osmarta och gick på bröllop när mini var 3 dygn. Och sedan följde en vår då storebror kom hem från dagmamman med diverse smittor som vi fick allihop... Det blev mycket fokus på den lilla bebis-bröstkorgen. Den rörde sig väl fortfarande upp och ner. Visst kunde han väl andas trots igengrodd snornäsa och rekordslem i halsen.
Jag hann inte tänka så mycket på tävlingen, men i maj gick jag in på Libris hemsida och kollade läget... De skrev att de hade blivit försenade pga att det hade kommit in så förskräckligt många manus ...
Det här blir väl en bra cliffhanger...
Det kommer mera!

Heddabloggen...

Hoppas att ni har tålamod med Heddabloggen... Hon skulle ju dra igång idag, men namnet "Heddabloggen" var upptaget och då tappade jag lite fart. Vill ju att det ska bli en genomtänkt adress...

Var på upprop imorse! Har numera två killar i skolan ... en stor dag således.
Hedda - och även jag - återkommer imorgon!

400 barn

Idag har jag träffat ca 400 barn vid fyra olika tillfällen.
Det är lite Jerusalem light-känsla i Jakobstad (olika kulturer som liksom samexisterar), men i Språkbadsskolan kändes det inte så. (Skolan badar i olika språk: svenska och finska).

Nu ikväll ska jag puffa för min bok på kvällsmöte i Församlingscentret!

Pietasaari!

Även kallat Jakobstad ... Idag började hårdkörningen. Först pressträff (alltid lika spännande att se om någon dyker upp, idag blev det tre pers) och ett par handskak med bokhandlare.

Åt vin-gris till lunch. Hade ingen klar bild över vad vin-gris var och föreställde mig en berusad gris, men det visade sig vara någon slags köttgryta. Riktigt gott!

Turku, Åbo, Finland!
Efter en X2000-resa då jag behövde sjösjukepiller, var det dags för Finlandsbåt (och då behövde jag inte sjösjukepiller). Åkte Silja-line vilket nästan gjorde att jag kände mig otrogen eftersom jag jobbade på Viking-Line-bokningen 91-92.
Alltid lite speciellt med Finland - mitt fädernes land - eller egentligen modernes...
Nu bränner vi norrut! Känner mig förväntansfull - lite pumpad faktiskt.

Mer om namn...

"Varför valde du just Signe" frågar mamman till någon liten Signe. "Jag vet inte. Det passade karaktären", svarar jag. "Men tänkte du på min Signe då?" frågar mamman och fortsätter: "Jag tycker inte att min Signe är lika framfusig..."

Jag tar aldrig personer rakt av ur verkligheten och återger i mina böcker med namn och allt. Ingen liten Hedda, Signe, Moa, Carro, Ellen eller Tobias behöver känna sig träffad.

Det svåraste med namnen är att inte ta 70-talsnamn. Några gånger har det blivit så ändå ... som tex Tobias kompis Jens. Och Heddas fröken heter Birgit, det hette nämligen lärare på 70-talet (okej, inte riktigt alla). Nu heter ju lärare Lena och Eva och så...

Jackies (den taskiga, tuffa) tjejen i klassens bästis (lika skvallrig hon) heter Jossan. Jag vet inte varför. Och numera (efter det att jag skrev boken) är det en kär vän till mig som heter Jossan så idag hade jag valt ett annat namn till den karaktären.

Så det är inte fysiska förebilder, mer en känsla jag får för ett namn. Men denna känsla färgas ju ibland av möten jag gjort med människor som bär dessa namn...

Så Signes mamma: "Jag tycker att det känns som om en Signe är målmedveten, fokuserad och viljestark, men jag har inte medvetet skildrat din Signe utan mer fått en känsla runt hennes namn som kanske färgats lite av din lilla tjej."

Det här med namn...

Från början hette min boktjej (hufvudkaraktären) Moa och inte Hedda. Men när jag hade umgåtts med henne ett tag kände jag att Moa inte alls var rätt för henne. Moa var alldeles för mjukt för den oroliga, osäkra och lite veliga tjejen. Hon behövde ett namn som gav henne lite udd, stuns och liksom skinn på näsan.
Hedda helt enkelt!

Och så kan det ju vara i verkligaste livet också. Jag har hört många som i princip har bestämt sig för ett namn under graviditeten (typ Max eller Cesar) och när bebisen väl tittat ut så är det ingen Max eller Cesar. Det kanske är en Manne eller Mumin (eller kanske inte, men jag kom inte på något annat mjukt namn i all hast) ... Saker kan liksom förändras när man umgåtts med sin bebis ett par dagar.

För övrigt gillar jag namnet Moa. En kompis till Hedda fick heta det istället.

Att göra - listan

Nu har jag tagit de viktigaste kontakterna för den här veckan. Skickat de svettigaste mailen, ringt ett och annat surt samtal. Fixat en del uppdateringar...

Så nu är det bara enstaka punkter kvar på "att göra - listan":

1) Skriva Sally III - boken
2) Skriva inlägg till Heddas blogg from månd 23/8 tom höstlovet...
3) Skriva klart min ungdomsroman.
4) Skriva glada sommarlåtar (texter) till Hedda-ljudboken.

Enstaka punkter alltså ...

Tack mamma!

Efter en sällsynt jobbig morgon när det strular med skogsklädsel, matsäck, stövlar, you name it utbrister jag ett ilsket:
-Sscchh! Nu är ni TYSTA!!
-Ta... börjar ena killen.
Han ser lite retsamt glad ut.
-Sscchh, avbryter jag som har blivit ännu argare.
-Men ... TACK mamma, säger sonen. Jag har letat i typ ett år efter ett ord med bara konsonanter i!
-Vad menar du?
-Sscchh! säger han nöjt. Bara konsonanter...

Jag har närt en ordnörd vid min barm :)

Manustävling (Vägen till Rosa huset del 3)

I samma veva ringde min mamma och berättade att hon sett att Libris förlag hade utlyst en manustävling: "en riktigt bra barnbok". Och där satt jag med min nya tioåriga skapelse (som vid den tiden hette Moa). Jag blev sugen, och på så sätt fick jag en riktning i mitt skrivande, en anledning att styra upp det, att begränsa mig. Jag fick också en annan sak som är bra för mig: en deadline. En kniv på strupen i positiv bemärkelse.

Jag har inga exakta datum. Men ungefär två månader senare - i mitten på januari 2004 - postade jag mitt manus (det kändes ungefär som att lägga sitt hjärta på lådan).

Och bebisen - som från början höll på att komma för tidigt - kom bara någon dag senare ... Tolv dagar försent! Snällt av bebisen. Jag hade aldrig hunnit annars.
Mer senare...
/Åsa

Spretigt inlägg om fix

Mycket fix inför Finlandsresan nu. Åker från Partille på måndag. En av killarna ska med och han är mycket laddad.

Ska bli kul att komma till Österbotten. Jag har ju hälften av mina rötter där...

Har också försökt att ordna med bokrondellen. Har du skrivit en bok måste den finnas där. Om någon frågar efter din bok i en bokhandel kollar de bokrondellen och finns den inte med där slutar bokhandlaren i regel att leta... Adlibris och Bokus mfl har också koll på bokrondellen.

Och nu vill jag ju att de av mina böcker som det fortfarande står Libris på - men som jag har köpt upp - ska finnas på bokrondellen igen. Under Rosa husets flagg.

En del mail att skriva alltså. Och ju mer mail-skrivande desto mindre eget skrivande... Jag skulle behöva en fixare (en entreprenör och do:er som kan lite bokföring) så att jag kan ägna mig åt det jag är bra på!

Den dagen föddes Hedda... (Vägen till Rosa huset förlag del 2)

Under min andra graviditet höll bebisen på att titta ut alldeles för tidigt. Det blev sängläge och sjukskrivning - IGEN. Jag gick upp jättemycket i vikt, så jag var modell strandad val.

Det var lite deppigt att bara ligga så en dag samlade jag ihop all mage och all vätska och vaggade iväg - i tunneln - till Partille bibliotek (Sallys sångtunnel för er som känner henne). Väl där så dunsade jag och hela kroppshyddan ner i en hård soffa på barnavdelningen. I soffan låg en tjock pärm med en massa Kamratposten som jag började kika lite i. Och medan jag läste - inte särskilt aktivt - hittade jag plötsligt en ton - eller en röst från en tioårig tjej. Jag hade ingenting att skriva på så jag skyndade mig hem så gott det gick.

Den dagen föddes Hedda. Som tur är så hängde bebisen i inuti magen ett tag till för jag kom igång att skriva. Jag skrev i sängen, vid köksbänken på kvitton och på baksidan av reklamblad ... Jag skrev när jag satt med min tvååring framför bolibompa ... och när jag hade pussat och kramat honom gonatt sammanställde jag dagens skrivskörd vid datorn.
Fortsättning följer...
/Åsa

Wii

Blev inte så mycket gjort som planerat. En av boysen ska skolas in på fritids först imorgon ... alltså var han hemma idag. Hade planerat att han skulle pyssla och vistas utomhus medan jag jobbade ... men det blev säkert tre timmar wii istället. Och sedan fick vi en liten gäst. Imorgon ska jag ringa alla de där samtalen och skicka alla de där mailen som inte kom iväg idag...

Vägen till Rosa huset förlag

Jag har ju alltid ÄLSKAT att skriva ... Däremot har jag inte alltid trott på mig själv tillräckligt mycket för att verkligen sätta igång.

Men i maj 2001 var jag gravid och sjukskriven. Jag började läsa gamla dagböcker och då såg jag så tydligt att jag dag efter dag, år efter år, avslutade mina anteckningar med saker som: "egentligen vill jag ju bara skriva". Då minns jag att jag tänkte att det kanske var dags att ta ett litet steg åt något håll.

I oktober samma år kom stora killen och jag försökte skriva lite när han sov ... Det blev få och ganska korta stunder på vår saggiga dator i lägenheten vid Redbergsplatsen.

Jag skrev på min ungdomsroman om "Hannes och Mikaela" som jag påbörjade -96 och som jag fortfarande skriver på ibland :)

Men det var först vid min andra graviditet (och sjukskrivning igen) som jag verkligen kom igång.
Fortsättning följer...
/Åsa

674 kg Hedda

Drar igång imorgon igen efter semestern och som vanligt är det blandade känslor ... 674 kg nyanlända "Heddor" står uppradade i vardagsrummet och väntar på att Rosa husets förlagschef, lagerarbetare, vd och slav i allmänhet (undertecknad) ska styra upp lite. Men mer om det imorgon ...
/Åsa