Paus

Jag har från dag ett i bloggandet tänkt att jag kör till höstlovet.
Det står fast. Det här är sista inlägget på ett tag. Hade tänkt hinna hela "Rosa huset förlags" historia. Men hur det gick till när jag bestämde mig för att slå in på den vägen får komma i nästa blogg-period. Då ska jag också ha hunnit lägga in alla bilder som ligger och jäser i min mobil. Jag ska lära mig först, sedan ska jag lägga in dem.
Nu ska jag skriva klart Sally, se till att hon blir formgiven. Jag ska gosa med mina tre kids och med min man. Åka till London på atp-slutspelet (YES), fira jul och komma ifatt med ekonomin, spela in det sista av ljudboken och fundera vidare på omkringljud till den.
Jag får tiden att gå. Egentligen är jag så tacksam, men just nu lite för trött för att känna det...
Jag ska blogga klart om Heddas läger också. Det blir tre-fyra inlägg till, sedan får den också vila.
På återseende!

Ljuset i tunneln...

Har spelat in ljudbok idag på förmiddagen. Karin som alltid - helt strålande! Och Per o jag pratade lite musik. Det blir bra det här! Nästa gång hinner vi klart! Börjar se ljuset i tunneln...
Tyvärr inte när det gäller "Sally och meningen med nästan allt". Det jag skriver blir bra, men det tar längre tid än vanligt att få till det. Kanske naturligt att det blir så ibland. Och så funderar jag ... är det okej att Jesus sjunger några rader av en Kiss-låt i påskkonserten... om det är bra rader...

Höstlov i "paradiset"...

Ser ni ironin i mina "-tecken?
En illaluktande död mus i väggen. Urk!
Ska snart iväg och åka skridskor med killarna i en rink. Inte min påse ... Men förhoppningsvis får de inte samma skridskoångest som jag har haft hela livet. Just nu kollar mina änglar på svampbob. Är visst någon maratonvecka för honom. Hinner nog tröttna på det också.
Men på fredag blir det Örebro och pyjamashäng! Ser fram emot det!

En vanlig dag med Åsa...

Började dagen i Sävedalens mission med tidebön. Åkte sedan och sprang lite löpband, första gången på evigheter, tyvärr. Jag som sitter vid datorn så mycket MÅSTE verkligen röra på mig. Sedan var det dags för min kvinna i Hammarkullen igen. Hon är så bra för mig. Så klok, så ärlig, så innerlig!
När jag kom hem var det dags för Sally. Tjejen som funnits i bakhuvudet hela dagen. Kapitel 8 blev skrivet ... Längre har jag alltså inte hunnit. Känns som om jag måste skicka något till Rebecka snart så att hon kan börja formge.
Det kommer en major uppdatering i Präst-Hedda-bloggen inom en vecka. Det ska bloggas om ett helt läger så det tar sin lilla tid. Kan ju avslöja att Carro, Ellen och GUSTAV är med på lägret. Hur gick det till? Och hur ska det gå? Ser att det är en hel del som följer både den här och PRäst-HEddas blogg även om det kanske inte syns och märks så mycket! Tack för det!Ursäkta att det dröjer lite med uppdateringar för tillfället. Hav tålamod. Det blir bättre, men inte särskilt snart!
Kramkram

Rensar vidare...

Skapar plats och ny energi i hemmet. Rensar, sorterar, ger bort och komprimerar. Och varvar detta med Sally. Finns inte så mycket att uppdatera med i dessa skrivartider...
Fridens liljor!

Recensioner igen...

Jag hängde på låset till Partille bibliotek den måndagsmorgonen. Jag fick ett nytt, fräscht ex av Svenska dagbladet. Jag bläddrade ... och bläddrade ... och bläddrade. Till slut tittar jag in i mitt eget leende ansikte. Jag kan nästan inte andas. Så får jag syn på rubriken: "Lovande debut" och det var ingen mindre än legendaren Ying Toijer Nilsson som hade skrivit.

Här kommer ännu en klumpedunslänk: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/svara-amnen-hanteras-i-lovande-debut_30516.svd

... och ännu mer recensioner...

Dagen därpå var det fredag och jag låg i princip fortfarande i fosterställning. Jag kände mig tillintetgjord, bortgjord och skamsen. Hur hade jag kunnat utsätta mig för det här? Hur kunde jag tro att jag kunde? Varför skulle just jag få skriva? Hur skulle jag kunna förhindra att fler läste den?
Då ringde min redaktör.
"Vi behöver en pressbild på dig, SvD har hört av dig".
Då gick rullgardinen ner.
Okej att jag hade blivit sågad i den lilla tidningen. Den har inte särskilt gott rykte och enligt vissa är det en fjäder i hatten att ha blivit sågad där. Men Svd är en av Sveriges största tidningar... Det här skulle kunna förstöra mitt liv! (Jag vet att jag överreagerade, men som jag skrev, det här var före terapin).
Recensionen skulle komma på måndagen. Och jag hade en hel helg framför mig. En helg då jag skulle vara värdinna för min älskade man som fyllde 30. Jag vet inte hur det gick till, men jag genomförde helgen. Jag var som en zombie. Och alla ville ju fråga om min bok (av omtanke och genuint intresse förstås). Och jag ville ju hellre prata om världscupen i längdåkning och så ... Men till slut så blev det måndag...