"Varför valde du just Signe" frågar mamman till någon liten Signe. "Jag vet inte. Det passade karaktären", svarar jag. "Men tänkte du på min Signe då?" frågar mamman och fortsätter: "Jag tycker inte att min Signe är lika framfusig..."
Jag tar aldrig personer rakt av ur verkligheten och återger i mina böcker med namn och allt. Ingen liten Hedda, Signe, Moa, Carro, Ellen eller Tobias behöver känna sig träffad.
Det svåraste med namnen är att inte ta 70-talsnamn. Några gånger har det blivit så ändå ... som tex Tobias kompis Jens. Och Heddas fröken heter Birgit, det hette nämligen lärare på 70-talet (okej, inte riktigt alla). Nu heter ju lärare Lena och Eva och så...
Jackies (den taskiga, tuffa) tjejen i klassens bästis (lika skvallrig hon) heter Jossan. Jag vet inte varför. Och numera (efter det att jag skrev boken) är det en kär vän till mig som heter Jossan så idag hade jag valt ett annat namn till den karaktären.
Så det är inte fysiska förebilder, mer en känsla jag får för ett namn. Men denna känsla färgas ju ibland av möten jag gjort med människor som bär dessa namn...
Så Signes mamma: "Jag tycker att det känns som om en Signe är målmedveten, fokuserad och viljestark, men jag har inte medvetet skildrat din Signe utan mer fått en känsla runt hennes namn som kanske färgats lite av din lilla tjej."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar