Under min andra graviditet höll bebisen på att titta ut alldeles för tidigt. Det blev sängläge och sjukskrivning - IGEN. Jag gick upp jättemycket i vikt, så jag var modell strandad val.
Det var lite deppigt att bara ligga så en dag samlade jag ihop all mage och all vätska och vaggade iväg - i tunneln - till Partille bibliotek (Sallys sångtunnel för er som känner henne). Väl där så dunsade jag och hela kroppshyddan ner i en hård soffa på barnavdelningen. I soffan låg en tjock pärm med en massa Kamratposten som jag började kika lite i. Och medan jag läste - inte särskilt aktivt - hittade jag plötsligt en ton - eller en röst från en tioårig tjej. Jag hade ingenting att skriva på så jag skyndade mig hem så gott det gick.
Den dagen föddes Hedda. Som tur är så hängde bebisen i inuti magen ett tag till för jag kom igång att skriva. Jag skrev i sängen, vid köksbänken på kvitton och på baksidan av reklamblad ... Jag skrev när jag satt med min tvååring framför bolibompa ... och när jag hade pussat och kramat honom gonatt sammanställde jag dagens skrivskörd vid datorn.
Fortsättning följer...
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar