Dagen efter vinsten ringde Anna (som skulle bli min framtida redaktör). Hon intervjuade mig inför ett pressmeddelande...
Och sedan kom blommor och gratulationer...
Och sedan kom pressen. Det var ett väldigt intresse faktiskt! Inga löpsedlar förstås, men stort för att vara jag. Jag avverkade GP, någon Partille-tidning som inte finns längre, Allas veckotidning, Dagen och några telefonintervjuer på bara ett par dagar. Det var även notiser i SvD och DN. Allt klipptes ut och sparades sådär i början:)
Det enda som var synd var tajmingen. Så mycket uppmärksamhet - men ingen bok att sälja. Den skulle ju komma först ett halvår senare ... och det blev tyvärr inte så att alla andra som såg artiklarna klippte ut och sparade ...
Men när jag med darrande händer slog upp de tidningar jag var med i - och ängsligt tänkte - hur ska jag se ut? vad var det jag sa nu igen? vad har de skrivit att jag har sagt? så insåg jag att jag måste skriva uppföljaren till Hedda direkt. Att jag hade ett halvår på mig - för om någon sågade min lilla bok skulle jag aldrig kunna repa det mod som behövdes för att våga försöka igen.
Alltså satte jag igång. Det blev ett jättepusslande - jag hade ju två små vilda killar att ta hand om också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar