fredag 27 augusti 2010

Det här lär ju vara vägen till Rosa huset del 5

En dag i slutet av maj 2004 gick jag till biblioteket med mina små killar. När vi kom hem igen stod Simon och studsade i dörröppningen. "De har ringt från Libris". Sedan följde ett par timmar av väntan då vi stålsatte oss och sa saker som: "De kanske ringer alla och tackar så mycket för att man försökte i alla fall."
När telefonen väl ringde persade jag i sittande höjdhopp. "Hallå", svarade jag med Heddas och min bräkröst. "Det är Inger Lundin på Libris förlag", sa Inger. "Du har vunnit vår manustävling!"
Hur jag reagerade? Jag vet knappt. Jag var 33 år och hade alltid drömt om att skriva, men inte vågat tro att det någon gång skulle hända. Jag var så jätte- jätteglad. Och samtidigt kom några konstiga snyftningar djupt inifrån. Jag tror att det var lättnad. Att någonting släppte. Jag skulle få skriva. Det skulle åtminstone stå Åsa Hofverberg på en av böckerna i hyllan ... Eller vad var det Inger hade sagt egentligen? Frågade hon inte om jag hade någon uppföljare på gång? Var det inte något sånt hon hade sagt på slutet?
Det kommer mera!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar