Fortfarande strul med omtryck av Super-Sally... Det blir närmare fyra veckors försening. Jaja, nu löser det sig. Segt, men ingen katastrof...
Har ägnat en timme åt tv-programmet sommarpratarna. Jag grät. Rent av hulkade. För mig är det gudstjänst på riktigt. När vi visar våra sprickor. När vi delar liv. Men där allt ändå inte bara blir tungt och svart, där skrattet är precis lika självklart. Det finns så mycket hopp i livsberättelser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar